Pust och stön. Jag klättrar sakta uppför backen, och städar på vägen. Painstakingly, är ett bra ord, som täcker min process. Vilket bra beslut med ännu en redigeringsomgång. Jag hittar massor att fila till, det är sällan jag hittar passager som är riktigt bra, som inte behöver göras om i någon form. Inte så konstigt, egentligen, eftersom det jag nu redigerar tillhör en del där jag gjorde enorma ändringar under den föregående redigeringen. Alltså, strängt taget, utgör de ett första utkast, och första utkast är ju aldrig bra. Men jag tror jag har grepp om det nu, faktiskt. Det är inga jättestora ingrepp jag håller på med just nu. Hade lite småfunderingar på om jag skulle slakta en passage eller inte, men nu har jag bestämt mig för att behålla den, och bara ändra om lite grann. Men jag vet inte hur jag ska göra ännu. Om jag ska lägga ner så mycket arbete på det hela... Det finns ett "fel" i passagen, nämligen den att jag lämnar direkt action, för att ta upp händelser som skett lite tidigare. Svårt att förklara... Jag visar istället. Kolla här, så här ser det ut:
---------------
“Is master Daniel asleep?”
Mrs Abraham curiously glanced at her, while wiping her hands on the apron, leaving a distinct trail of flour over it. Léan made a peevish face.
“Probably not. But he’s in bed.”
“Good. The boy’s only eight, mind.” The pudding consisted of richly smelling blancmange, beautiful dumplings and dark brown sweetmeats, that were to be arranged on a silver tray. Mrs Abraham leaned her voluminous bosom against the work bench, and set about the business with impressive efficiency. A kitchen maid helped her, but Léan had a feeling the woman could have managed just as well on her own. “Children shouldn’t stay up too late. In my mind, he should've been to bed hours ago.”
Léan agreed. Of course, in her mind, Daniel shouldn't have attended the dinner at all. It was lord Charles who had insisted on having the boy there, at least until the main course had been served. Proud as a peacock, he’d placed Daniel by his side, and told everyone the boy was to be treated as one of them. One of the guests, a lord Callhurst, had taken lord Charles’ word for it, and shoved his glass of wine in the boy’s hand. About time he learns how to handle himself, eh, Charles, my dear friend? Lord Charles had laughed, and, still amused, watched as his son had grasped the stem of the glass, ready to put it to his lips.
------------------------------
Och här är felet:
“Is master Daniel asleep?”
Mrs Abraham curiously glanced at her, while wiping her hands on the apron, leaving a distinct trail of flour over it. Léan made a peevish face.
“Probably not. But he’s in bed.”
“Good. The boy’s only eight, mind.” The pudding consisted of richly smelling blancmange, beautiful dumplings and dark brown sweetmeats, that were to be arranged on a silver tray. Mrs Abraham leaned her voluminous bosom against the work bench, and set about the business with impressive efficiency. A kitchen maid helped her, but Léan had a feeling the woman could have managed just as well on her own. “Children shouldn’t stay up too late. In my mind, he should've been to bed hours ago.”
Léan agreed. Of course, in her mind, Daniel shouldn't have attended the dinner at all. It was Lord Charles, who had insisted on having the boy there, at least until the main course had been served. Proud as a peacock, he’d placed Daniel by his side, and told everyone the boy was to be treated as one of them. One of the guests, a lord Callhurst, had taken lord Charles’ word for it, and shoved his glass of wine in the boy’s hand. About time he learns how to handle himself, eh, Charles, my dear friend? Lord Charles had laughed, and, still amused, watched as his son had grasped the stem of the glass, ready to put it to his lips. Se? Här bryter jag action genom att stanna till, gå tillbaka och refererar till något som redan hänt. Det blir en lite ful tempusändring, som strängt taget inte SKA vara där.
------------------------------
Det är inget långt stycke -- det fortsätter bara några rader till -- men det blir likväl ett avbrott i flödet. Det kan störa. Jag vet faktiskt inte om det gör det -- jag har svårt att bedöma den saken, ska jag erkänna. Jag tycker inte att det är ett så jättesvårt brott, men det borde störa. Att det blivit så här är en kombination av ren lathet och för att jag inte riktigt vet hur jag elegant ska kunna få in det här när det händer. Men det kanske är dags att bita i det sura äpplet, och fundera på ett alternativ. Vad tycker ni?
I vilket fall som helst, så kanske den väldigt uppmärksamme märker att jag tagit bort länken till "Det rätta skälet" på bloggen. Det är inget konstigt med det. Skälet (det rätta. Ha ha!) är för att den tjänst jag använde för att lagra filer, led totalt sammanbrott igår. File not found och hela kittet. Tack för den. Ingen större huvudvärk (ingenting slår Alfa-kassan på den punkten. Där kan vi snacka svår migränvarning), men jag har iallafall tagit bort alla de filer jag lagrat där och tänker inte använda tjänsten igen. Det betyder att epilogen jag länkar till nånstans i tidigare inlägg, inte fungerar. Om någon nu känner att ni bara inte kan överleva utan att läsa den (torr sarkasm) så mejla mig så mejlar jag den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar