Bilder av något...

Ibland blir det inte som man tänkt sig -- men det blir bra ändå. Typ som med bilden jag skulle rita av Ruths idol. Den jag fick fram, är inte ett dugg lik förlagan, men jag tycker den blev bra ändå. Och för att inte ha ritat på sju år, är jag JÄTTENÖJD. Men det är alltså inte särskilt likt förlagan, tycker jag, iallafall. Det hade kunnat göras bättre. Men inte för det: det blev faktiskt ganska bra ändå. Jag gillar mannen som trätt fram istället, vem han nu är.

Och det kan vara samma sak när man skriver. Det blir inte riktigt sådär som man tänkt sig från början, utan något helt annat, utan att man för den sakens skull sörjer för det. Idag har jag helt enkelt fått acceptera vad jag har kunnat prestera i scenväg där jag redigerat, och nu tror jag inte att jag kan vrida och vända på det mer än vad jag har gjort. Men nu duger det faktiskt. Jag skalade bort allt som var lite halvtöntigt, sånt jag skrivit för att jag tyckt att det behövdes lite mer fluff -- vilket var helt fel. Sedan lade jag till lite dialog (den vanliga medicinen för scener som haltar). Jag ska kolla på det imorgon igen, men på det hela taget känns allting bättre. Helt okay, liksom. Äsch, det kanske är fel att säga att det inte blev som jag hade tänkt -- för jag vet faktiskt inte riktigt HUR jag hade tänkt alls -- men vad det än blev, så är det bättre än vad det var. Så är det också med teckningen, nu när jag tänker på det... Ett antal timmar spenderade jag på att få mannens mun rätt -- något som tycktes mig helt omöjligt. Och nu, när jag väl gett upp, är den väl inte perfekt, men den funkar (man ser att det är en mun) och det är DEFINITIVT bättre än vad det var från början.

Nåja. Jag vet i alla fall att jag ska fortsätta teckna. Jag hade faktiskt helt glömt bort hur roligt och avslappnande det är!